 |
| Bild av: kurera.se |
Det är få funktionsnedsättningar som har diskuterats lika livligt som ADHD de senaste 10 åren. Anledning till att jag väljer att kalla det för funktionsnedsättning och inte funktionsvariation beror på att mitt syfte i detta inlägg är att betona lidandet som ofta medföljer av ADHD. I slutet av 2010-talet var det ungefär 10 000 individer mellan 0-19 år som medicinerades mot ADHD, idag är det ungefär 50 000 individer. Alltså har det femdubblats på väldigt kort tid, detta behöver inte vara något dåligt men det är värt att notera. Vissa prominenta personligheter och forskare har menat att något som ADHD existerar inte egentligen utan det är mestadels kontexten som bidrar till lidandet, medan andra menar att ADHD är evolutionens sätt att dela in oss människor i "jägare och samlare" och på så vis försöker normalisera det alltmer.
Hypoteserna är många och något nämnvärt kring ämnet är att ADHD som tidigare haft en stigma kring sig börjar alltmer bli accepterat och normaliserat i takt med att vi lär oss mer om det. Däremot kvarstår en hetare diskussion, nämligen om barn lika unga som 8 år exempelvis skall medicineras samt vad detta får för konsekvenser för hjärnans utveckling som är i förändring fram tills individen är ungefär 25 år. Detta parallellt med att alltfler barn diagnostiseras med ADHD och följden blir ofta att de medicineras. I slutet av sommaren i år släpptes en ny studie från Universiteit van Amsterdam av bland annat författaren Liesbeth Reneman kring denna fråga. Med hjälp av tekniken DTI (diffusion tensor imaging) undersöktes hjärnans vita substans, den del av hjärnan som ligger innanför hjärnbarken och som sköter kommunikationen mellan hjärnbarkens nervceller. Liesbeth uppger:
"Metylfenidat är den aktiva substansen i exempelvis Ritalin och Concerta, två mediciner som förskrivs till tusentals svenska barn och ungdomar för behandling av adhd (...)
Efter fyra månader syntes tydliga förändringar i den vita substansen avseende dessa parametrar hos medicinerande pojkar, men inte hos dito vuxna.
– Resultaten visar att adhd-medicinering kan ha olika effekter på strukturen av en hjärna under utveckling. Hos vuxna män med adhd och hos både män och pojkar som fick placebo syntes dock inte dessa förändringar, vilket tyder på att effekten av metylfenidat på hjärnans vita substans är beroende av patienternas ålder"
Parallellt med detta så är majoriteten av experter inom ADHD överens om att medicineringen inte är primära svaret för att få bukt med lidandet som barn och unga upplever till följd av bland annat samhällets strukturer som ställer krav på vissa kognitiva funktioner i samtliga kontexter som individer med ADHD kan ha svårt att leva upp till. Utan det som de flesta verkar vara överens om är vad jag ofta påtalar på mina föreläsningar och utbildningar - nämligen att även om barnen medicineras så måste vuxna tillsammans med barnet träna parallellt på viktiga kognitiva och sociala färdigheter som behövs för att kunna exempelvis hantera livet, skolan och jobbet på ett hållbart och långsiktigt sätt.
Via BVS-metoden® får vuxna som möter barn och unga i hemmet, arbetet eller civilsamhället en möjlighet att arbeta strukturerat, systematiskt och långsiktigt med att träna upp nödvändiga färdigheter som behövs för att klara av sin kontext. Detta samtidigt som vuxna själv tränar upp sina färdigheter i socialt ledarskap för att bättre kunna möta dessa barn och unga med särskilda behov. Dessutom är vi ovetande om bieffekterna av medicinering av barn och unga mot ADHD, hittills förstår vi att det får en konsekvens av hjärnans utveckling, särskilt på den vita substansen. Det kvarstår att se hur detta utvecklas kommande decennium. Under tiden måste vi fortsätta hjälpa och träna med barn och unga för att de ska få en ärlig chans att få lyckas.
Mvh
Jassim Ahmadi