Foto: Yvonne Åsell / SvD / TT
Vartenda skola i hela Sverige måste ha tillgång till en skolkurator, det är vad skollagen kräver. Som skolkurator så ingår man i EHT (Elevhälsoteamet) som kan bestå av skolläkare, skolsköterska, skolpsykolog och specialpedagog. Rollen inriktar sig på det psykosociala arbetet och ambitionen att se eleven som helhet, både på och utanför skoltid. Hittills har vi inga problem. Däremot uppstår det snart en konflikt om vi väljer att bena ut vad var och en av medlemmarna i EHT gör under sin arbetstid. Alla roller verkar ha tydliga mål, verktyg, metoder, instrument och hjälpmedel och ett specifikt uppdrag för att underlätta elevens utveckling gentemot måluppfyllelsen i skolan - förutom skolkuratorn.
Tillåt mig att berätta att jag själv har arbetat i flera år som skolkurator på Rosengårdsskolan i Malmö, ett extremt viktigt och givande arbete och det är syftet till detta inlägg. Oftast är skolkuratorn en socionom i grunden, en kompetens som inom många andra arbetsyrken och sammanhang har som jag nämnt ovan, en tydlig arbetsbeskrivning, verktyg och målbild för arbetet. Men inte i skolan, detta vet jag efter många handledningstillfällen med andra skolkuratorer och ur egen erfarenhet. Det råder en stor förvirring kring vad en skolkurator gör och ibland kunde jag få frågan från andra pedagoger i skolan - "Så vad gör ni då förutom att bara hålla i samtal...?".
Inom hälso- och sjukvården kommer kuratorerna i år att legitimeras, regeringen står bakom det och Akademikerförbundet har slagits länge för frågan. Det är en indikation för att det ligger kvalitet och värde bakom arbetet de gör men även evidens och beprövad erfarenhet. Detta saknas i skolan, utan där plockar man på sig olika verktyg längs vägen och hoppas att de viktiga och avgörande möten med eleven ska ge frukt längre fram. Egentligen är det inte konstigt, chefen på en skola är den som rekryterar socionomen och denna är oftast en rektor med en pedagogisk bakgrund. Personen saknar ofta kompetens för att säkerställa kvalitet och nöjer sig alltför ofta med att personen som ansöker om tjänsten som skolkurator är en socionom i grunden.
Sorgligt nog blir skolkuratorn ensam i sin roll och chansen för att fortbilda sig blir svår då chefen inte alltid förstår behovet. Det får inte se ut så menar jag, skolkurator behöver precis som alla andra i EHT verktyg, träning och metoder för att tillsammans med eleven röra sig framåt och öka chanserna för måluppfyllelsen. Är skolkuratorerna mindre viktiga än kuratorerna inom sjuk- och hälsovården?
Båda ska föreställa psykosociala experter.
Tillåt mig att berätta att jag själv har arbetat i flera år som skolkurator på Rosengårdsskolan i Malmö, ett extremt viktigt och givande arbete och det är syftet till detta inlägg. Oftast är skolkuratorn en socionom i grunden, en kompetens som inom många andra arbetsyrken och sammanhang har som jag nämnt ovan, en tydlig arbetsbeskrivning, verktyg och målbild för arbetet. Men inte i skolan, detta vet jag efter många handledningstillfällen med andra skolkuratorer och ur egen erfarenhet. Det råder en stor förvirring kring vad en skolkurator gör och ibland kunde jag få frågan från andra pedagoger i skolan - "Så vad gör ni då förutom att bara hålla i samtal...?".
Inom hälso- och sjukvården kommer kuratorerna i år att legitimeras, regeringen står bakom det och Akademikerförbundet har slagits länge för frågan. Det är en indikation för att det ligger kvalitet och värde bakom arbetet de gör men även evidens och beprövad erfarenhet. Detta saknas i skolan, utan där plockar man på sig olika verktyg längs vägen och hoppas att de viktiga och avgörande möten med eleven ska ge frukt längre fram. Egentligen är det inte konstigt, chefen på en skola är den som rekryterar socionomen och denna är oftast en rektor med en pedagogisk bakgrund. Personen saknar ofta kompetens för att säkerställa kvalitet och nöjer sig alltför ofta med att personen som ansöker om tjänsten som skolkurator är en socionom i grunden.
Sorgligt nog blir skolkuratorn ensam i sin roll och chansen för att fortbilda sig blir svår då chefen inte alltid förstår behovet. Det får inte se ut så menar jag, skolkurator behöver precis som alla andra i EHT verktyg, träning och metoder för att tillsammans med eleven röra sig framåt och öka chanserna för måluppfyllelsen. Är skolkuratorerna mindre viktiga än kuratorerna inom sjuk- och hälsovården?
Båda ska föreställa psykosociala experter.
Vi behöver uppmärksamma våra skolkuratorer och erbjuda nationella riktlinjer och fortbildningar samt metoder för att arbeta mer systematiskt, strukturerat men även grunda detta på evidens och beprövad erfarenhet där vi går mot en professionalisering av yrkesrollen med ett gemensamt yrkesspråk. Dokumentation bör införas som kvalitetssäkring och underlag för uppföljning och rektorer bör utbildas i vad en skolkurator förväntas göra och hur dess kompetens kompletterar EHT.
Mvh,
Jassim Ahmadi
Mvh,
Jassim Ahmadi